Graaf & Eberhard: Privatskolor & Mullbärsbarn

22 september 2014 17:19
0 Kommentarer


Måndag och en ny vecka. Dags för ett nytt avsnitt av podcasten Graaf & Eberhard. Vi fick hemskt mycket positiva kommentarer och mejl om vår gäst förra veckan så vi bjöd in henne igen för fortsatt diskussion om just styvbarn, nya familjer och gamla ex. Kul att ni gillar Helena så mkt, det gör vi också. Hon är klok och stundom  ganska vass.

Vi berör allt från privatskolor till mullbärsbarn och det här med att dela på barnbidraget? Ska man ha ett gemensamt konto med sitt ex, dit barnbidrag och annat som hör till de/det gemensamma barnen går? Vi berör också det som vi tror är det perfekta livet.

Magdalena önskar att vi tuggar på och vi gör vårt bästa. Till helgen spelar vi in från bokmässan i Göteborg. David är givetvis vårt ankare, men vi lovar att ytterligare en klok och spännande gäst parkerar i soffan bredvid David. Nästa avsnitt, på måndag och en vecka så klart!

Lyssnar gör du via din telefon eller gå till Itunes och lyssna direkt på webben HÄR. Har du en Iphone fungerar appen Podcaster jättebra. Sök på Graaf & Eberhard, både i Itunes och i Podcaster. Du kan givetvis också lyssna direkt här på sajten, i spelaren här i inlägget längst upp, eller i högerkanten.

Samtliga avsnitt från start, ligger också under ”Podcast” upp i menyn och också på Davids sida, www.davideberhard.se.

Vill ni höra av er till oss, gör gärna det på podcast@gsonmedia.se. Mejla oss gärna. Vi läser allt! Givetvis finns vi på facebook också och den hittar du HÄR.

Happy lyssning och stora kramar!

Tomas, David och Mark


Fyra veckor av saknad….

21 september 2014 21:09
0 Kommentarer

Imorgon har det gått fyra veckor. Fyra veckor fyllda av minnesluckor, panikångest, tårar och smärta.
En omänsklig värk, som fullständigt paralysera en.

Tiden har på något underligt sätt stått helt still, fast ändå så känns det som en evighet?

Det går inte att beskriva smärtan man känner i ord. Den är skoningslös, hård, skakande och så fruktansvärt grym.

Den kommer i vågor. Stora kalla, överrumplande och våldsamma vågor som slår undan fötterna, och med en fast och krampaktig hand runt håret, dränker en.
Man famlar efter luft, man vet inte vad som är yta eller botten. Allt är svart, bara chock och svart.

Det känns som om någon slitit hjärtat ur bröstet. Skoningslöst gröpt ut bröstkorgen, och lämnat ett stort hål. Det känns tomt, ensamt, så FRUKTANSVÄRT ensamt och tomt.

Jag har tvingat mig själv att vara vaken. Försökt utsätta mig för små uppgifter varje dag. Sömnen har varit en tillflyktsort. Men med sömnen kommer mardrömmarna.

Man tror att alla tårar tagit slut. Att man inte kan gråta mer. Men sen fylls tårarna på, och det finns inte något stopp eller slut.

Min vackra fina Isak.
Jag ser honom överallt. Jag hör honom i korridoren.
Ser honom vid ytterdörren, på sitt rum, vid köksbordet.
Han älskade sin cafe’latte. Han frågade mig alltid om ”han skulle göra en kaffe till mor”
Våra promenader. Han kommer aldrig att göra en kaffe till mig igen?!
Den vetskapen är som ett slag i magen.

Jag kommer aldrig få se honom, höra hans röst, krama honom, retas med honom, bli förbannad på honom, skratta eller uppleva saker tillsammans med honom.

Evigheten. Ordet ‘aldrig mer’ i detta liv skrämmer mig.
Jag vill inte, jag vägrar, jag vill skruva tillbaka klockan, vakna, sova, vakna ur denna förbannade och onda dröm.
Själv dö för att få vara nära honom igen

Att aldrig mer få krama mitt barn? Klappa på min lilla pojke. Stryka honom längst kinden. Dra mina fingrar genom hans hår..

Han kommer aldrig få sitt efterlängtade körkort, bada i havet, äta sin favoritpizza eller se sina bröder spela fotboll?

Han var så lycklig! Vi pratade två timmar innan han dog…
Vi skulle laga middag tillsammans, vi skojade, skrattade.
Han skulle få sin efterlängtade tandställning den 9 september.
Han var så glad, så förväntansfull inför livet. Han trivdes så i lägenheten på Gärdet, han hade inrett den i jordfärger och var så stolt.

Alla meddelande blommor, brev, kärlek, sms…
Så många fina vänner därute. Eran kärlek har lyft mig, hjälp mig, burit mig..
Tack❤️
Filip, mamma, syster, mina älskade pojkar. Alla!
Jag har inte kunnat vara stark. Detta överrumplade mig helt.

Men självklart måste man försöka för sina andra barn. Jag kliver upp, duschar och klär på mig för deras skull.

Allt går med myrsteg. Men jag försöker..

Kommer man någonsin kunna bli människa igen?
Hel är omöjligt. Det går inte en sekund utan att jag tänker, analyserar, ifrågasätter mig själv, känner värken, hatar, älskar, gråter.
Vågen, denna skoningslösa våg, den är en pågående krystvärk som inte mynnar ut i liv.

I fredags tog vi avsked.
En vacker men så smärtsam dag.
Min lilla fina pojke låg där i en kista som jag valt ut. Hans mamma? Så fel, så overkligt.
Jag minns hans första steg.
När han tappade sina mjölktänder.
När han var mörkrädd och vi kurade ner oss tillsamman i hans lilla säng.
Födelsedagar, skolavslutningar, när vi kämpade oss genom motgångar och vann. När han fick sin första moppe. Lyckan efter att ha fått sitt första jobb.

Att behöva ta avsked av sitt barn är det värsta man kan vara med om. Har man inte mist ett barn så går det faktiskt inte att förstå eller greppa.

IMG_6606.JPG

Tårar, en gränslös sorg, men oxå glädje och mycket fina minnen…
En vacker dag. Solen sken.
Men jag kommer inte ihåg så mycket av själva jordfästningen. Allt är en dimma.

Isak hade velat ha det ljust, vacker musik, och omringad av sina vänner. De som brydde sig om, och älskade honom för den han var..

IMG_6560.JPG

Han var en sån OTROLIGT älskad pojke.

IMG_6555.JPG
En av isaks bästa vänner Felix, hade målat en sån fin tavla

IMG_6609.JPG

IMG_6608.JPG
Imorgon åker jag och mamma till Lappland i ett par dagar. Natur, tystnad och långa promenader.

Att få vara runt mamma stärker mig. Jag kan få känna mig liten och slippa vara stark. Gråta i mammas famn

Jag kommer att fortsätta att blogga. Att skriva är en tröst. Kanske inte som förut, utan på ett annat sätt. Hur? Det vet jag inte. Jag kommer ta dagen som den kommer och följa mitt hjärta.

Tack igen för att du finns. Och för att du visat oss en sån enorm omtanke och respektive denna svåra stund.

Kram x


Graaf & Eberhard: Utan Styvmamman stannar Sverige

15 september 2014 17:04
0 Kommentarer


Måndag och dags för Graaf & Eberhard igen. Vi fortsätter med David vid rodret. Förra veckan handlade podcasten om hur det är att vara styvbarn och få en ny mamma eller pappa. Denna veckan följer vi upp det och pratar med en styvmamma om hur det är att vara just en styvmamma. Att helt plöstligt få nya barn, som inte är ens eget kött och blod. Hur hanterar man det? Måste man gilla sina styvbarn? Hur hanterar man barnens biologiska förälder, dvs expartnern till sin nuvarande partner? Den viktigaste frågan av allt i veckans avsnitt måste ändå vara: Är Felix Herngrens familj verkligen sådär instagramlycklig som de utger sig för att vara?

Lyssnar gör du via din telefon eller gå till Itunes och lyssna direkt på webben HÄR.   Har du en Iphone fungerar appen Podcaster jättebra. Sök på Graaf & Eberhard, både i Itunes och i Podcaster. Du kan givetvis också lyssna direkt här på sajten, i spelaren här i inlägget längst upp, eller i högerkanten.

Samtliga avsnitt från start, ligger också under ”Podcast” upp i menyn.

Vill ni höra av er till oss, gör gärna det på podcast@gsonmedia.se. Mejla förslag och önskemål om kommande ämnen och även förslag på gäster. Prata med oss och varandra på facebook.  Facebooksidan hittar ni HÄR.

Det blev en fin dag i dag. Solen skiner och vi hoppas den skall göra det framöver också.

KRAM! / David & Co

 

 


Graaf & Eberhard: Styvbarn. Hur funkar det?

08 september 2014 11:35
0 Kommentarer

Måndag igen och dags för podcast. David tuggar på tills Magdalena kommer tillbaka igen, det är en önskan och vi hoppas att ni tycker det är bra.

I dagens avsnitt har han bjudit in en intressant gäst, nämligen sin egen dotter Cornelia. Ni lyssnare efterfrågar ofta ämnen som rör familj och barn och i avsnittet pratar de om hur det är att vara styvbarn, ur barnets synvinkel.

Är det så att man får mer julklappar och presenter när man har fler ”föräldrar”? Hur fungerar det med regler? Nästa vecka planerar vi att följa upp det här ämnet men ur föräldrarnas synvinkel. Hur är det egentligen att bli styvmamma eller styvpappa?

Lyssnar gör du via din telefon eller gå till Itunes och lyssna direkt på webben HÄR.   Har du en Iphone fungerar appen Podcaster jättebra. Sök på Graaf & Eberhard, både i Itunes och i Podcaster. Du kan givetvis också lyssna direkt här på sajten, i spelaren här i inlägget längst upp, eller i högerkanten.

Samtliga avsnitt från start, ligger också under ”Podcast” upp i menyn.

Vill ni höra av er till oss, gör gärna det på podcast@gsonmedia.se. David vill gärna ha tips om ämnen ni vill att han ska prata om och också önskemål om gäster. Så snälla, hör av er. Ni kan också gå in på facebook så klart och joina oss, och även där mejla och ge feedback och förslag. Facebooksidan hittar ni HÄR.

I dag regnar det, men solen kommer att komma åter. Det lovar vi.

KRAM!


Graaf & Eberhard: När livet kommer i vägen

01 september 2014 11:16
0 Kommentarer

I den svåra stund som är, har det varit jobbigt för oss att ta ett beslut på om hur vi ska göra med podcasten.

Magdalenas önskan är att vi kör vidare med podden, just nu utan hennes medverkan. Denna veckan sänder vi ett specialavsnitt, i vilket David själv pratar om sorg och hur vi fungerar när vi förlorar någon.

Som sagt, det här är Magdalenas önskan och beslut att vi skall sända, och det respekterar vi och hoppas att Davids kloka ord kan vara till tröst och kanske hjälpa någon därute som kanske just nu också genomgår en stor sorg.

Lyssnar gör du via din telefon eller gå till Itunes och lyssna direkt på webben HÄR.   Har du en Iphone fungerar appen Podcaster jättebra. Sök på Graaf & Eberhard, både i Itunes och i Podcaster. Du kan givetvis också lyssna direkt här på sajten, i spelaren här i inlägget, eller i högerkanten.

Samtliga avsnitt från start, ligger också under ”Podcast” upp i menyn.

Vill ni höra av er till oss, gör gärna det på podcast@gsonmedia.se. Vi finns också på Facebook, där man också kan mejla. Gå in på facebook och sök ”Graaf & Eberhard”.

Med kärlek och med hopp om en ljusare höst.

Tomas G, Mark S och David E.


Från en mammas hjärta

28 augusti 2014 20:15
0 Kommentarer

”Min älskade Isak.
Jag är i chock, skriker, jag hyperventilerar, jag sliter mitt hår, jag gråter, älskar, älskar så mycket att mitt hjärta vill explodera. Hjärtat trycker så hårt emot bröstet att jag tror att min kropp kommer att spricka.
Jag hatar! Jag vill slå någon! Skylla på någon. Jag älskar så ofantligt att jag inte kan andas. Jag skakar, mina armar domnar.
Vad i livet kan bli värre?
Min älskade son Isak har lämnat oss alldeles för tidigt. Jag älskar honom så mycket att jag hade dött på sekunden i hans ställe.
Han omkom i en tragisk olycka i måndags kväll.
Jag vill skrika att jag hatar honom för att han har lämnat mig med all den här kolossala smärtan.
Varför lämnade du mig???!!!
Min vackra fina älskade pojke med de varma ögonen. Det rena och goda hjärta, den djupa själen.
Han var det finaste jag hade. Han var mitt allt. Varför lämnade du mig?
Jag vet inte om jag kommer klara det här. Jag vill dö själv. Vakna upp ur den här mardrömmen. Hindra poliserna från att knacka på min dörr.
Jag vill slita av mig mitt jävla hår. Klösa mig i ansiktet. Gud vad jag älskar dig Isak.
Krypa ur mitt skinn.
Bara få krama dig en sista gång. Smeka ditt hår, höra din röst och berätta för dig hur mycket jag älskar dig.
Snälla alla, jag behöver bli lämnad i fred. Sörja, gråta och förstå. Förstå denna ofantliga smärta som sköljer över mig.
Snälla för min familjs välmående ber jag tidningar att inte spekulera, ringa, sprida skvaller, eller kopiera den här texten.
Det känns som om jag inte kommer klara det här just nu.
Att jag kommer gå under.
Att jag kommer att dö av sorg.
Sorgen kommer i vågor. Jag måste försöka vara stark för mina andra barn, men just nu går det inte. Jag är inte stark, jag är ingenting.

IMG_6156.JPG


 

MENY

Mer från Magdalena Graaf