På tåget mot Sundsvall, tankar och hjältar

18 april 2015 12:03
8 Kommentarer

Jag la mig i god tid igår…

Vi åt lite mat, grann-Frida och Filips kollega Christian kom förbi och höll oss sällskap.

image

Charlie bestämde sig för att åka skidor till Lets dance

image

Tåget mot Sundsvall med alla kollegor

image

image

Halva Kepplerboken utläst.
Nästa bok blir Simona Ahrnstedts senaste alster.

Blev så otroligt glad när jag fick den på posten häromdagen. Simona är min författaridol! Så när man får ett helt packet med kärlek så ler man verkligen på insidan.

image

Har du inte läst Simonas böcker!?
Gör det! Romance, kärlek, historia, kostymdrama och spänning!!! 

Läs mer om dem HÄR

image

Väskan är packad och det bli ett par hektiska dagar framför mig….

Onödigt att kanske slänga in det här i ett ytligt tåginlägg? Men thats me.

Men jag kan inte sluta tänka på hur mycket jag beundrar och känner tacksamhet inför alla våra ambulansförare i landet.

VARJE gång jag hör sirener tänker jag på Isak, och de tappra män som försökte rädda hans liv på kvällen den 25 augusti.
Jag undrar för mig själv om de var kille bakom ratten som tog hand om mitt barn, och spenderade de sista minuterna tillsammans med honom.

Jag blir verkligen tårögd när jag tänker på vilket jobb de utför. Vilken känsla och kärlek de lägger i sitt dagliga arbete.

Modiga, tappra, starka män och kvinnor.

Efter att Isak gått bort, snurrade många tankar kring hans hanterande i mitt huvud.
Vad hände?
Tog de hand om min son med värdighet? Kämpade de?
Hade han ont?
Talade de över hans huvud? Gav de upp?
Visade de hans kropp respekt.
Vad hände på plats..

Det åt mig inifrån. Frågorna sprängde mitt huvud. Jag blev manisk…
Jag kunde inte sova. Jag kunde inte äta. Jag var tvungen att få veta.
Det snurrade och jag höll på att bli galen.

Jag ringe till larmcentralen, akuten, 112 sjukhuset.. mm
Jag terroriserade Karolinska efter läkaren som tog emot honom på kvällen.

Satt hela dagarna och försökte maniskt få tag i människor som kunde hjälpa mig att få en klar bild runt händelseförloppet den 25 augusti.

Det var svårt att nysta i allt.
Folk var lediga, gått av sina skift ”skicka ett mail” hör av dig senare…

Konstigt egentligen (nu i efterhand)
att man INTE får NÅGOT som helst stöd av samhället när något så fruktansvärt händer, som att ens barn dör?

Jag var en desperat, fradgatuggande och hysterisk mamma.

Tillslut efter många mail och samtal fick jag bokat ett möte med ambulanenhetens chef.

Vilken kvinna!!

Den ABSOLUT finaste kvinnan jag träffat i mitt liv. Varm, förstående och ärlig. Som en yngre Astrid Lindgren.

Vi satt i två timmar och jag fick smärtsamma MEN raka svar.
Hon förklarade och berättade.
Jag ställde frågor, grät,  hon svarade. Jag var tvungen att veta…
Hon tröstade, fick mitt hjärta att känna en tillfällig ro.
Polisrapporterna stämde inte i tid, så mina pusselbitar föll på plats.

Hon hade tagit sig tiden att verkligen djupintervjua alla på platsen, fått deras intryck, berättelser och helhetsbilden.

De hade kämpa. In i det sista, även om hoppet var ute, så hade de kämpat och visat min älskade son omsorg och kärlek….

Jag känner en sån enorm uppskattning inför dessa människor.

De är mina hjältar, och jag tänker på dem varje gång jag hör en siren tjuta.

Jag hyllar dem i mitt hjärta 💗

   


Fika med spiderman

17 april 2015 19:08
8 Kommentarer

En mysig fika med spiderman!

image

Pannkakor på espresso house

image

Ikväll tar vi det lugnt. 
Kanske lite italienskt och Lets Dance?

image

Hittade den här fina bilden på nätet när jag letade bilder från vår resa till Filippinerna för 2 1/2 år sedan…..

image

Isak blickar ut över havet….

På Tisdag åker jag och Filip ner till Filippinerna och har en officiell öppning av kliniken. Den har ju varit igång en längre tid. Men med allt som hänt det senaste året har det inte funnits tid att åka ner.

Vi åker utan barnen. Resan tar över 40 timmar med vidriga mellanlandningar. Vi flyger nog nästan i fler dagar än vad vi är på plats.

Det ska bli fint att få se med egna ögon.
Få dokumentera och få visa dig allt som är gjort.
FÖR UTAN DIG, utan dina gåvor, hade det inte varit möjligt…..

Kram💗


Jobb, hål i örat och huvudet i röven

Sophie messade mig precis…
Nu MÅSTE du blogga snart! Jag har det tråkigt på jobbet…

Hehe, JAG har det tråkigt på mitt jobb med!?

Läser manus och gör allt sånt där som jag inte orkar (inte allt men jag har iallafall börjat lite)

image

Lunch

image

Tittat på ett avsnitt Game of thrones

MIKKAS kom förbi på en kaffe.
Snacka om otur! Hon bröt foten när hon var på väg ut i köket för att värma välling. Hur stor är den sannolikheten?

image

Inparkerad blev hon oxå

image

Vad har jag gjort mer?

Vi åkte till en mysig park med Charlie efter förskolan igår. Vi stannade inte länge då stackarn pinkade på sig…

Inga blöjor på flera veckor. Men ibland händer det en liten olycka.

image

Plockade bort örhängena ut de två nya hålen i igår. 
Vidrigt!!! Trots att jag skött dem exemplariskt i 2 månader blöder och varar de fortfarande.
Igår gav jag upp. Man kan ju inte sova på örat heller?!
Det känns lite meninglöst att jag inte håller ut någon månad till. Nu har jag ju haft värk i två månader i onödan

image

Värken försvann på en gång…

image

Klädd i syrrans FEMME tröja och byxor från MIKKAS

image

Hittade den här bilden på Patrik Sjöbergs instagram.
Den är talande!
Så här känner jag mig ofta…..

image

Åt upp min krabbklo igår. 
Den luktade lite ruttet?! Visst måste man väl kunna ha den en natt i kylen?

Imorgon tar jag tåget till Sundsvall för grannyran. Det ska bli kul att träffa alla arbetskamrater..

Inget vin för mig! Ska inte dricka något vin på ett tag. Jag känner att alkohol plockar fram en ångestladdad och mörk sida. Gillar inte det……

Vad ska du göra i helgen?


 

MENY

Mer från Magdalena Graaf